let's dance to joy division

jag tycker om att springa fort och att dansa fult.
jag tycker om långa resor, melonsalsa, pannband & spontanitet.
jag tycker om konserter & festivaler & skor i roliga färger.
jag tycker om att spela piano och jag tycker om fina människor.
jag tycker om hur regn låter, fin musik, positiva överraskningar & kanelte.
bland annat. för jag tycker om en massa andra saker också. såklart.

och ikväll skall vi ut och dansa och glömma allt vad jobb (och saknaden av ett) heter.
jag tycker om mina vänner.

idag vaknade jag klockan kvart i åtta alldeles av mig själv.
sen har jag gjort en massa nödvändiga grejer och tränat.
mitt nya liv har officiellt börjat.

en annan grej som uppdagats är att jag ser naken ut på mina student-tackkort.
inte okej.

börjar idag. är tanken. jag skall börja gå upp i tid, vilket jag i och för sig redan misslyckats med. och jag skall börja få lite rutiner och framförallt träna. det är tanken.
jag skall laga mat varje dag och ta långa promenader och få ordning på kaoset som råder i mtit rum och förhoppningsvis hitta på lite roliga saker och jag ska lägga upp ett par jeans och jag skall träna lite grann.
måste hitta en tidskrävande hobby också. för känner jag mig själv rätt så kommer jag att vara rätt rejält rastlös alldeles snart.

det skall jag göra. för nu är jag ledig i tre veckor framöver och efter nordicaveckan vet ingen vad som händer. sitter du på ett ledigt jobb som går att kombinera med mitt liv så slå en signal!

har förövrigt haft en fin helg med middag, musik, fest & goda vänner. livet är härligt ibland. för det mesta faktiskt.

nu skall jag storhandla på ica för första gången i mitt liv ungefär!

igår såg vi tingsek. sanslöst bra!
har ni inte hört magnus tingsek sjunga så är det fan dags!
innan dess har man inte upplevt riktig lycka nämligen. underbart.
(och han är ännu ännu ännu bättre live!)

way out west var alldeles fantastiskt galet bra.

det finaste började runt klockan fem i fredags när looptroop spelade, och timbuktu gästade. jag stod alldeles själv (eller egentligen inte såklart) mitt i publiken och bara dansade. grymt. sedan var det bara att springa över till franz ferdinand där draget var ett faktum, sjukt bra spelning! så bra att jag köpte en t-shirt. då förstår ni. sen såg vi sonic youth som kanske egentligen inte alls är min kopp te, men det var en sjuk spelning iallafall. sedan spelade sigur rós som jag aldrig hört förut, men det var fint. fast jag är inte deras största fan direkt. fredadgen avslutade med broder daniel, och jag var nästan lite rörd och väldigt nostalgisk.

på lördagen var jag galet trött, och passande nog började dagen med en finfin spelning med josé gonzález. vackert. vi satt i gräset, eller leran, och bara njöt. om kelis var en besvikelse så var caesars motsatsen. kan inte beskriva det. vi klappade som om det inte fanns någon morgondag, jerk it out var helt galen och på sista låten rös jag lite. sedan spanade vi lite på nerd, och jag det vi såg måste varit den bästa delen på spelningen, då de vävde in seven nation army-slingan i någon låt. nästa så att jag kapitulerade och blev ett pharrell-fan. men bara nästan. följande akt var det finaste, bästa och mest obeskrivliga på hela way out west, håkan hellström. jag grät. jag skrattade. jag rös. jag dansade. jag skrek. jag hoppade. och jag sjöng. i gp fick han fyra fyrar och jag tänker att det måste måste måste vara ett skämt. det var den bästa spelning på festivalen. utan tvekan. till och med basisten grät när håkan avslutade med det är så jag säger det, och mina tårar bara rann. efter håkan såg vi lite neil young och mycket lykke li, men de var ingenting alls jämfört med håkan hellström.
sen dansade vi oss svettiga på styrbord bardbord och jag kände mig bara lycklig.
sa jag att lördagen var bästa dagen?

har iallafall haft en sjuk fin helg. och jag är galet trött.
men det var värt det, utan minsta lilla tvekan.
nu skall jag sova strax för imorgon börjar min sista schemalagda vecka på stena line.
jag känner både frihet och ångest.

det regnar och jag sover mest jämt. när jag är ledig vill säga.
annars skall jag på way out west till helgen. nice ,och jag har bokat helt ensam och sjukt spontant, fastän jag vet folk som skall dit såklart. det blir nog fint.

annars så är jag ganska insnöad på johnny cash just nu. mest för att walk the line kan vara en av de bästa filmer jag sett. jag bara fastnade.