let's dance to joy division

imorgon alldeles för tidigt åker jag tåg till karlskrona igen. och sen till polen. och fram och tillbaka och fram och tillbaka och fram och tillbaka många gånger.
jag vet att jag kommer längta hem, så är det bara. och fast jag bara är borta i en vecka så kommer jag att sakna dem jag tycker om. för de gör man ju. bara att höra folk man bryr sig om prata är ju fint på något vis. fast det tänker jag aldrig på förrän jag inte hör deras röster på länge. en vecka ungefär.

helt isolerad från omvärlden (sånär som på någon timme per dygn då mobilen kanske har täckning) ombord på en stenaline-färja i en vecka. och jag vill egentligen inte åka när jag tänker efter. men det är mitt jobb.

all we need is a little sunshine
to hide the storm that's in our mind
my skies are blue

idag är jag jävligt bitter på människor som inte förstår skillnadnen på mitt och ditt. dina saker är dina saker och jag skall inte ta dem ifrån dig, men det innebär faktiskt också att mina saker är mina saker och dom vill jag fan behålla! det är sorgligt vilka människor det finns.
dessutom verkar det inte bättre än att jag dragit på mig en förkylning. igen! jag kan lova att det är jävligt kallt att gå hem långt efter midnatt iklädd strumbyxor och kortärmad klänning. fy fan vad arg jag är. och fryser gör jag fortfarande.

och det är inte det att min fina jacka och tröja och sjal är oersättliga, det är principen. man tar inte andras saker. man gör bara inte det. sen är det en jävligt tråkig extra utgift också. att köpa en ny jacka när man för 24 timmar sedan ägde en  fin & bra som knappt var använd.

och jag kan förstå, eller nej det kan jag inte egentligen men mer ändå, att man stjäl ipods och telefoner och pengar och andra värdefulla saker. men vafan! andra människors kläder! skall dom sälja dem på loppis och tjäna en hundring eller?

sa jag att jag är arg?

har varit sjuk en del det senaste vilket resulterat i att jag sett mycket film.
jag vill inte recensera eller något för jag orkar inte göra det ordentligt. men iallafall. jag har två tips.
walk the line. jag har sagt det förut: fruktansvärt bra film. även sjunde gången man ser den.
flyga drake. fantastisk film. vacker och hemsk. en ny favorit. se den.

lite suddigt men fint.

nu åker jag & fikar med en av mina bästa vänner för sista gången på vad som känns som en evighet. hon flyttar nämligen till tyskland på söndag för några månader framöver. kul för henne, tråkigt för mig.

känns lite som att alla försvinner iväg åt olika håll nu, lite sorgligt. men det är väl så det är. hösten är här och det riktiga livet börjar ta fart med allt vad det innebär. känner iallafall på mig att det kan bli både ett och två besök i andra länder under hösten. hoppas på det iallafall.

senare idag åker jag bort och kommer hem om en och en halv vecka ungefär. känns konstigt. men skall samtidigt bli lite spännande. först ska jag på kalas för min mormor som fyller 75 & sen skall jag till karlskrona & polen. jag vet inte riktigt vad jag skall förvänta mig så jag försöker att inte förvänta mig någonting alls. kommer iallafall kännas skumt att bo på en båt & framförallt att inte träffa alla människor som vanligt. sakna mig gärna.

och bara för att jag älskar walk the line så måste jag posta ett youtube-klipp.

kom på en kul grej som hände idag.
en tjej blev väskryckt av en väskryckare i stan. inte så kul egentligen, speciellt inte för henne. tjejen springer såklart efter väskryckaren och tar in på honom rätt rejält när någon fäller honom i dörren. 
men, nu kommer det roliga, eller jag vet inte. iallafall. detta hände precis vid den kända emotrappan i nordstan, och alla, då menar jag verkligen alla, emos som satt där reste sig fort upp och började löpa efter (det satt säkert över tjugo emos i trappan). de sprang som galningar, ut genom nordstan, bort ner mot operan.. allihopa. och jag undrar varför.
nu tänker väl ni att klart man springer efter sin kompis, men grejen var att hon som var bestulen var allt annat än en emotjej, och sisådär tio år äldre än emokidsen.
ute på gatan slöt iallafall fler emos upp och snart såg det ut som att lilla göteborgsvarvet pågick utanför femmanhuset. det var en upplevelse må jag säga.
en emotjej var dock lite frustrerad. hon bad de andra att vänta men ingen gjorde det, så tillslut skrek hon, men vafan, jag kan ju inte springa i dom här skorna. näe, så går det när man har tio centimeters klackar, tänkte jag och skrattade.

men den stora frågan kvarstår. varför sprang alla emos efter väskryckaren och dennes offer?

egentligen spelar det ju ingen roll att de var emos allihopa, var bara en spännande detalj. kunde lika väl varit något annat häftigt ungdomsgäng.
jag hörde iallafall någon säga sin mening (inte min alltså, inte alls) om varför emokidsen sprang efter. "dom har ändå inget bättre för sig."
förmodligen sant. hade de haft något bättre för sig hade de förmodligen inte sprungit efter eftersom de haft just någonting annat (bättre?) för sig.  

men fortfarande. varför?



dethär är mitt 400e inlägg såg jag just. spännande. undra hur sjutton jag fått ihop så mycket text om mitt liv.

idag har jag städat & tvättat & varit på banken & handlat & ringt viktiga samtal & packat.
men nu är jag klar. eller, egentligen inte. men jag kunde varit om jag vart lite mer effektiv. har dock kommit en bra bit på vägen. sen har jag varit i stan med stina & handlat mest nödvändiga grejer & druckit chai latte (guds gåva till människan).

sen hände en grej. jag fick lite ont i hjärtat. inte sådär fysiskt farligt ont, men väldigt psykiskt ont i hjärtat. jag mår fortfarande lite dåligt faktiskt. min syster och min mamam känner likadant för tillfället, kanske något som ligger i släkten.
det är nämligen såhär. att i en lokal i komarken, mina hemtrakter, där det alltid legat dammiga kiosker och sånt, har det nu öppnat ett sushi/sallads-ställe. och dom har gjort det så himla fint. så långt ifrån en dammig kiosk man kan komma verkligen. så till kontentan. jag går förbi där nästan varje dag och det står alltid tomt. alltid. det är visserligen ganska nyöppnat men jag tycker verkligen det är så hemskt för dem som öppnat det att det aldrig är någon där (mig veterligen alltså). för tanken och lokalen är så himla fin, men det ligger liksom på lite fel plats.
så. imorgon skall jag och min syster gå till kungälvs sallad & sushi och äta lunch, så kanske, kanske vi kan få lite mindre ont i hjärtat, och förhoppningsvis rekommendera stället till fler människor så att det inte står tomt. för det vore så himla synd.

idag har jag planerat en himla massa roliga saker. men mest undrar jag vad vi gett oss in på.. det kan sluta hur som helst dethär, och det är väl det som gör det så förbannat kul egentligen. spännande.
jag tror att det kommer sluta sanslöst bra iallafall. och vi kommer att vara tusen upplevelser rikare när allt är över. men just nu längtar jag bara tills vi är där. tills det händer på riktigt. vill inte alls tänka på hur det kommer att vara när det är över om jag skall vara ärlig. vill bara att äventyret skall ta fart.

annars har jag varit på bräckboden & handlat fika med min syster, sett på film & ätit sushi idag. gott & fint.
imorgon har jag tusentals saker att göra, för på fredag åker jag och kommer inte tillbaka på en stund. även det spännande. men jag måste packa & tvätta en himla massa innan dess.
kan bli en stressig torsdag. eller så går det bara som på räls. hoppas det.

idag har jag sett på ett antal gamla vhs-filmer jag fann i bokhyllan. sen har jag kollat igenom album efter album med gamla fotografier. och tusentals minnen kommer tillbaka varje minut & jag undrar vad jag kommer att minnas när jag kollar igenom mina mappar med foton på datorn och ser på dvd-filmer jag hittat i någon undangömd låda om tio år.

min syster har en tendens att köpa alldeles för många skvaller- och tjejtidningar. och jag har en tendens att alltid bläddra igenom dem när jag har långtråkigt eller inte är tillräckligt trött för att sova. och jag läser alltid mitt horoskop ingående.

läste ju precis om mig själv under rubriken vattumanen i veckorevyn. och ja, det kändes verkligen som att jag läste om mitt eget liv för det stämde så himla bra.
men så tänkte jag att horoskop kan inte vara sanning, så jag läste alla andra också. för ofta är det ju så, att man hittar någon liten del i alla horoskop som man tycker passar in i ens eget liv. så jag läste.
visst. jag kunde varit både stenbock och vädur, litegrann, men vattumannens horoskop stämde verkligen exakt. och jag önskar att jag var våg. bara denna månaden iallafalll.

sant eller inte. det är obehagligt oavsett och jag vill resa bort.

om ungefär 7½ timme åker några av mina finaste vänner till grekland. är inte alls avundsjuk. åhnej. önskar absolut inte att jag hade kunnat följa med. nädå. dom kommer iallafall sola, bada, njuta & ha det alldeles fantastiskt underbart i en vecka framöver. och jag kommer att sitta hemma i min ensamhet, se regnet ösa ner och sakna dem något fruktansvärt. nej. jag är inte bitter.

detta var menat som ett litet kärleksinlägg till er mina fina. ha det fantastiskt & glöm inte vykorten. väntar med spänning!

och min dåliga skolfranska räcker inte alls långt, men dethär är en fin bit.

livet är lite spännande just nu iallafall! mycket att tänka på, men mest roliga saker.
jag är dock fortfarande megaförkyld och kan förmodligen inte vara med på det jag allra helst vill varken idag och imorgon. uppgång sju imorse innebär att jag redan hunnit med en massa idag. och jag hatar inte sj längre, jag hatar min dator, för jag har insett attd en har grava problem. jepp.

annars är det fredag och jag lyssnar på veronica maggio medans jag försöker klura ut något roligt att hitta på.

jag avskyr sj. eller snarare deras hemsida. under ungefär en veckas tid har jag försökt boka tågbiljetter, men det är helt omöjligt! och jag måste boka väldigt väldigt snart för annars komemr det bli alldeles för dyrt. så dagens hat är sj. lätt.

annars lyssnar jag på fin musik & dricker en massa te. och snart skall jag på pysseldag & sedan på middag. fint.
och vetskapen om att detta kan bli en bra dag gör att jag inte tänker på mitt hat mot sj fullt så mycket.