let's dance to joy division

tänkte på det här med rädsla . och började fundera över vad jag är rädd för .

-         sprutor . jag blir svimmfärdig av bara tanken .

-         att bli lämnad ensam . att alla jag känner och tycker om helt plötsligt ska försvinna .

-         att ha ont om tid . livet går så fort .

-         att dö . det är liksom inte ens något man kan påverka .

-         att såra andra människor eller göra dem besvikna . det är nog i och för sig en ganska bra egenskap .

det finns dock några tillfällen i livet då jag varit riktigt, riktigt jävla livrädd .

förra sommaren var jag , min familj och en annan familj i kina . vi befann oss i beijing , och hade precis besökt den förbjudna staden när vi bestämde oss för att åka moped-taxi tillbaka till hotellet . vår kinesiska vän sirene förklarade lugnt & fint ( självklart på kinesiska eftersom hon bor i kina ) för våra chaufförer vart hotellet låg , och dom nickar och ler . det förhandlade om priser och när alla är ganska nöjda sätter vi oss i moped-taxi-mojängerna . jag och min mamma åker i en och han gasar iväg . för att förstå situationen vi nu är i måste man ha varit i beijing under rusningstrafiken , men jag ska försöka förklara . alla gator har minst fyra filer åt vardera håll , och folk kör som idioter . ingen stannar för något , och man byter fil varannan sekund . dessutom är gatorna fyllda av cyklar , mopeder och kineser på promenad . vi kör på en enorm gata mitt i centrala beijing och alla andra är ur sikte . när min mamma och jag inser att vi kör på samma gata för fjärde gången i ordningen börjar vi bli lite rädda . behöver jag nämna att mannen inte kan ett ord engelska , att det enda vi kan säga på kinesiska är hej & tack eller att vi varken har mobiltelefon eller karta med oss ? okej . i alla fall så befinner vi oss på en mopedtaxi mitt i mångmiljon-staden beijing och vi är vilse . och likaså är vår chaufför . han börjar peka och skrika och jag och mamma ser frågande på både honom och varandra . jag säger till mamma att jag kommer dö .

än så länge är det ändå lugnt , med tanke på vad som komma skall . helt plötsligt verkar chauffören få någon slags snilleblixt och gör , mitt i rådande rusningstrafik , en u-sväng och börjar köra mot trafiken . nu , tänker jag , nu dör jag ! 
och vips så är vi framme vid hotellet där de andra varit i 20 minuter . jag är livrädd . aldrig mer moped-taxi i beijing , eller någon annan stans heller för den delen .