tack gud för fredagar
idag har jag, äntligen, efter över ett år av grubblerier och beslutsångest bestämt mig för hur jag ska göra om mitt rum. vi har köpt flera liter färg, och på måndag eller nåt sånt ska vi beställa tapeterna. gröna med blad på ungefär. jättefina iallafall. så nu har jag ett projekt som heter "röja undan på mitt rum, del ett" och består av att göra väggarna rena och fina, och röja undan allt onödigt. så idag när jag skulle ta ner alla mina kylskåpspoesimagneter från min ack så ovackra magnetvägg så fann jag ett fynd. eller fynd vet jag egentligen inte om det var, men det var en kul grej. här kommer storyn.
när jag var tretton år hade jag en vän vid namn john. john hade långt, brunt, lockigt hår och var väldigt snäll. en dag var jag, john och två andra vänner till mig lisa och robin, hemma hos mig och umgicks. jag och lisa, mest lisa, kom på den briljanta idén att klippa johns hår. det tyckte inte han var en briljant idé men lisa klippte iallafall av en liten lock av hans hår, och satte fast den på min magnetvägg undertvå magneter med orden min och vän. sen var det inte mycket mer med det.
så idag, när jag skulle röja undan, och plocka ner alla magneter från min magnetvägg, finner jag denna hårlock, hängandes under samma två magneter (hade ju varit märkligt om den hängde under två andra). såhär över fyra år senare hänger alltså johns lock kvar på min vägg. john däremot har jag inte träffat på nästan lika länge.
ja. det var dagens historia det. spännande, men den fick mig att tänka på alla vänner man haft som man inte har kvar. för att man helt enkelt glidit ifrån varandra och glömt av. sorgligt, men det är väl så livet är antar jag.
ikväll ska jag umgås med två av mina goda vänner som jag fortfarande har kvar efter ganska många år, och som jag hoppas att jag kommer att ha kvar för en väääldigt lång tid framöver. caroline & caroline, även kallade bengan och evert. dom är bra dom! kanske ska jag fråga om jag får klippa av deras lockar och hänga på min vägg.
hasta mañana
när jag var tretton år hade jag en vän vid namn john. john hade långt, brunt, lockigt hår och var väldigt snäll. en dag var jag, john och två andra vänner till mig lisa och robin, hemma hos mig och umgicks. jag och lisa, mest lisa, kom på den briljanta idén att klippa johns hår. det tyckte inte han var en briljant idé men lisa klippte iallafall av en liten lock av hans hår, och satte fast den på min magnetvägg undertvå magneter med orden min och vän. sen var det inte mycket mer med det.
så idag, när jag skulle röja undan, och plocka ner alla magneter från min magnetvägg, finner jag denna hårlock, hängandes under samma två magneter (hade ju varit märkligt om den hängde under två andra). såhär över fyra år senare hänger alltså johns lock kvar på min vägg. john däremot har jag inte träffat på nästan lika länge.
ja. det var dagens historia det. spännande, men den fick mig att tänka på alla vänner man haft som man inte har kvar. för att man helt enkelt glidit ifrån varandra och glömt av. sorgligt, men det är väl så livet är antar jag.
ikväll ska jag umgås med två av mina goda vänner som jag fortfarande har kvar efter ganska många år, och som jag hoppas att jag kommer att ha kvar för en väääldigt lång tid framöver. caroline & caroline, även kallade bengan och evert. dom är bra dom! kanske ska jag fråga om jag får klippa av deras lockar och hänga på min vägg.
hasta mañana
Kommentarer
Trackback