we spent some time together walking
efter några dagars tystnad här på bloggen är jag tillbaka. tystnaden har framförallt berott på att vår dator gick och dog lite smått, men nu fungerar den igen, mer uppgraderad än någonsin förr. vi har windows 2007, och de mina vänner, är stort för ett antidatafreak som jag själv.
iallafall. vad jag tänkte säga är att ibland är livet rörigt. ibland måste man göra saker man inte vill. oftast blir det faktiskt inte alls som man tänkt sig. men (alltid detta återkommande ord), ibland så blir faktiskt det som kännts allra värst av allt en liten smula bättre. ibland löser sig saker, om inte helt så iallafall halvt. och även om det gör att livet blir mer komplicerat än förut, även om det innebär ännu mer tankeverksamhet i ens lilla huvud, så tror jag att det är bra. jag tror att det här kan sluta riktigt bra, om inte annat så hoppas jag verkligen det.
och det mina vänner kan ha varit bland det mest personliga jag någonsin skrivit här på min blogg. men förmodligen kommer ingen förstå ändå. eller kanske någon, ja, någon kommer att förstå. och till er andra säger jag bara. våga förlora er själva en stund. våga vika ner er och våga lösa era problem. för även om det inte är alltid, så blir det faktiskt bättre då och då. om man bara försöker och slutar vara så jävla stolt.
nu sitter jag här och äter havregryndgröt, kollar på gamla bilder och njuter av att jag inte börjar skolan förrän tio i ett. och egentligen borde jag skriva en recension, då den skall vara inne tio i ett. men det, mina vänner, är ett problem som jag inte känner för att lösa just nu.
dethär inlägget blev mycket längre vän vad jag ahde tänkt
att ordbajsa är verkligen en av mina starka sidor
jag kunde ha fortsatt flera hundra rader till
men jag skonar er från detta
mina vänner
ha en fin måndag
och lyssna på nothing like you and i
iallafall. vad jag tänkte säga är att ibland är livet rörigt. ibland måste man göra saker man inte vill. oftast blir det faktiskt inte alls som man tänkt sig. men (alltid detta återkommande ord), ibland så blir faktiskt det som kännts allra värst av allt en liten smula bättre. ibland löser sig saker, om inte helt så iallafall halvt. och även om det gör att livet blir mer komplicerat än förut, även om det innebär ännu mer tankeverksamhet i ens lilla huvud, så tror jag att det är bra. jag tror att det här kan sluta riktigt bra, om inte annat så hoppas jag verkligen det.
och det mina vänner kan ha varit bland det mest personliga jag någonsin skrivit här på min blogg. men förmodligen kommer ingen förstå ändå. eller kanske någon, ja, någon kommer att förstå. och till er andra säger jag bara. våga förlora er själva en stund. våga vika ner er och våga lösa era problem. för även om det inte är alltid, så blir det faktiskt bättre då och då. om man bara försöker och slutar vara så jävla stolt.
nu sitter jag här och äter havregryndgröt, kollar på gamla bilder och njuter av att jag inte börjar skolan förrän tio i ett. och egentligen borde jag skriva en recension, då den skall vara inne tio i ett. men det, mina vänner, är ett problem som jag inte känner för att lösa just nu.
dethär inlägget blev mycket längre vän vad jag ahde tänkt
att ordbajsa är verkligen en av mina starka sidor
jag kunde ha fortsatt flera hundra rader till
men jag skonar er från detta
mina vänner
ha en fin måndag
och lyssna på nothing like you and i
Kommentarer
Trackback