you can hear the music in my head
way out west var alldeles fantastiskt galet bra.
det finaste började runt klockan fem i fredags när looptroop spelade, och timbuktu gästade. jag stod alldeles själv (eller egentligen inte såklart) mitt i publiken och bara dansade. grymt. sedan var det bara att springa över till franz ferdinand där draget var ett faktum, sjukt bra spelning! så bra att jag köpte en t-shirt. då förstår ni. sen såg vi sonic youth som kanske egentligen inte alls är min kopp te, men det var en sjuk spelning iallafall. sedan spelade sigur rós som jag aldrig hört förut, men det var fint. fast jag är inte deras största fan direkt. fredadgen avslutade med broder daniel, och jag var nästan lite rörd och väldigt nostalgisk.
på lördagen var jag galet trött, och passande nog började dagen med en finfin spelning med josé gonzález. vackert. vi satt i gräset, eller leran, och bara njöt. om kelis var en besvikelse så var caesars motsatsen. kan inte beskriva det. vi klappade som om det inte fanns någon morgondag, jerk it out var helt galen och på sista låten rös jag lite. sedan spanade vi lite på nerd, och jag det vi såg måste varit den bästa delen på spelningen, då de vävde in seven nation army-slingan i någon låt. nästa så att jag kapitulerade och blev ett pharrell-fan. men bara nästan. följande akt var det finaste, bästa och mest obeskrivliga på hela way out west, håkan hellström. jag grät. jag skrattade. jag rös. jag dansade. jag skrek. jag hoppade. och jag sjöng. i gp fick han fyra fyrar och jag tänker att det måste måste måste vara ett skämt. det var den bästa spelning på festivalen. utan tvekan. till och med basisten grät när håkan avslutade med det är så jag säger det, och mina tårar bara rann. efter håkan såg vi lite neil young och mycket lykke li, men de var ingenting alls jämfört med håkan hellström.
sen dansade vi oss svettiga på styrbord bardbord och jag kände mig bara lycklig.
sa jag att lördagen var bästa dagen?
har iallafall haft en sjuk fin helg. och jag är galet trött.
men det var värt det, utan minsta lilla tvekan.
nu skall jag sova strax för imorgon börjar min sista schemalagda vecka på stena line.
jag känner både frihet och ångest.
det finaste började runt klockan fem i fredags när looptroop spelade, och timbuktu gästade. jag stod alldeles själv (eller egentligen inte såklart) mitt i publiken och bara dansade. grymt. sedan var det bara att springa över till franz ferdinand där draget var ett faktum, sjukt bra spelning! så bra att jag köpte en t-shirt. då förstår ni. sen såg vi sonic youth som kanske egentligen inte alls är min kopp te, men det var en sjuk spelning iallafall. sedan spelade sigur rós som jag aldrig hört förut, men det var fint. fast jag är inte deras största fan direkt. fredadgen avslutade med broder daniel, och jag var nästan lite rörd och väldigt nostalgisk.
på lördagen var jag galet trött, och passande nog började dagen med en finfin spelning med josé gonzález. vackert. vi satt i gräset, eller leran, och bara njöt. om kelis var en besvikelse så var caesars motsatsen. kan inte beskriva det. vi klappade som om det inte fanns någon morgondag, jerk it out var helt galen och på sista låten rös jag lite. sedan spanade vi lite på nerd, och jag det vi såg måste varit den bästa delen på spelningen, då de vävde in seven nation army-slingan i någon låt. nästa så att jag kapitulerade och blev ett pharrell-fan. men bara nästan. följande akt var det finaste, bästa och mest obeskrivliga på hela way out west, håkan hellström. jag grät. jag skrattade. jag rös. jag dansade. jag skrek. jag hoppade. och jag sjöng. i gp fick han fyra fyrar och jag tänker att det måste måste måste vara ett skämt. det var den bästa spelning på festivalen. utan tvekan. till och med basisten grät när håkan avslutade med det är så jag säger det, och mina tårar bara rann. efter håkan såg vi lite neil young och mycket lykke li, men de var ingenting alls jämfört med håkan hellström.
sen dansade vi oss svettiga på styrbord bardbord och jag kände mig bara lycklig.
sa jag att lördagen var bästa dagen?
har iallafall haft en sjuk fin helg. och jag är galet trött.
men det var värt det, utan minsta lilla tvekan.
nu skall jag sova strax för imorgon börjar min sista schemalagda vecka på stena line.
jag känner både frihet och ångest.
Kommentarer
Postat av: Robin
Tack för en rollig helg, och lördagen blev allt riktigt bra.
Caesars gjorde även mycket av min dag :D
Trackback