en riktigt snygg trasmatta isåfall
pratade med en av mina bästa vänner och vi kom fram till att livet är snurrigt just nu. det händer liksom tusen saker utan att egentligen hända någonting alls. för allting händer i ens huvud och där är det så trångt nu att alla tankar inte får plats.
det kan vara både bra och dåligt tror jag. försöker mest tänka på det som är bra, såklart. annars orkar man ju inte.
idag har jag jobbat på ett nytt dagis. jag trivdes himla bra där.
det roligaste som hände under dagen var när jag frågade barnen (fem treåriga pojkar) vad de önskade sig i julklapp. alla utom en ville ha en racerbilsbana, den andre ville ha en häst. så frågade jag vad de trodde att jag önskade mig. det blev ganska tyst och ett av barnen såg väldigt fundersam ut. tillslut sa han: jag tror du vill ha en matta.
jag undrar lite hur han tänkte där? men det är väl sånt fröknar önskar sig antar jag.
man får höra mycket härligt när man jobbar på dagis iallafall. fick en annan skön kommentar en helt annan dag. jag svarade nej på frågan om jag hade egna barn. då var det en fem-årig tjej som tittade undrande på mig och sa: fast det har du väl? bara det att dom är vuxna nu. dom är liksom inte barn längre. men du har ju barn.
10 minuter senare gissade hennes kompis att jag var femton år gammal. jaa. barn är underbara varelser. oförutsägbara och härliga i största allmänhet.
och om fem veckor åker vi. fem veckor! det är ingenting alls.