let's dance to joy division

att fylla arton är ganska coolt. eller iallafall tyckte jag det när jag fyllde arton. man får göra massa nya saker och man bli myndig. wow!? inte för att jag direkt började bestämma mer över mig själv än när jag var sjutton och ett halvt, men känslan va ändå bra.
att fylla tjugo ser jag på något vis fram emot. då får man liksom allt. eller egentligen, man får gå på systemet. inte lika wow kanske men det är ju ändå lite märkligt att man får göra allt utom det när man fyller arton. men efter tjugo kan det gärna stå still i många år för min del. då finns det ju inte mycket kvar att se fram emot. inte rent "nya saker man får göra-mässigt" iallafall.
idag fyller jag nitton. det känns helt meningslöst. ja, det känns knappast alls. jag minns när man var sådär åtta, nio och varje år var ett enormt steg och en fantastisk upplevelse. skillnaden mellan nio och tio var helt enorm. det är ingen skillnad mellan att vara arton och nitton, inte som jag märkt hittills iallafall. nej, nitton är bara en mellanlandning på vägen till tjugo och det riktiga livet. för hur myndig man än är vid arton så är man inte vuxen då. och inte vid nitton heller för den delen. nej, det tar ett tag till. jag känner mig då inte vuxen iallafall.

idag har jag iallafall haft kalas för två släktingar, två vänner och tre andra familjefånar. vi har ätit gott, kollat på tv och färgat mitt hår. och emmie eller carro sa en smart grej.

jag är lycklig.

jag kan bara hålla med. livet är underbart.