let's dance to joy division

jag var tretton år och började högstadiet. jag tyckte att jag var jättestor och att avril lavigne var bra. och pågrund av henne & säkert en massa andra häftiga kändisar var det många som hade på sig slips på skolfotot året efter. vi tyckte att vi var jättecoola, men egentligen visste vi att det var precis tvärt om. sen började jag lyssna på kent.

och denna låte har funnits i mitt huvud sedan jag vaknade imorse. märkligt.