400
kom på en kul grej som hände idag.
en tjej blev väskryckt av en väskryckare i stan. inte så kul egentligen, speciellt inte för henne. tjejen springer såklart efter väskryckaren och tar in på honom rätt rejält när någon fäller honom i dörren.
men, nu kommer det roliga, eller jag vet inte. iallafall. detta hände precis vid den kända emotrappan i nordstan, och alla, då menar jag verkligen alla, emos som satt där reste sig fort upp och började löpa efter (det satt säkert över tjugo emos i trappan). de sprang som galningar, ut genom nordstan, bort ner mot operan.. allihopa. och jag undrar varför.
nu tänker väl ni att klart man springer efter sin kompis, men grejen var att hon som var bestulen var allt annat än en emotjej, och sisådär tio år äldre än emokidsen.
ute på gatan slöt iallafall fler emos upp och snart såg det ut som att lilla göteborgsvarvet pågick utanför femmanhuset. det var en upplevelse må jag säga.
en emotjej var dock lite frustrerad. hon bad de andra att vänta men ingen gjorde det, så tillslut skrek hon, men vafan, jag kan ju inte springa i dom här skorna. näe, så går det när man har tio centimeters klackar, tänkte jag och skrattade.
men den stora frågan kvarstår. varför sprang alla emos efter väskryckaren och dennes offer?
egentligen spelar det ju ingen roll att de var emos allihopa, var bara en spännande detalj. kunde lika väl varit något annat häftigt ungdomsgäng.
jag hörde iallafall någon säga sin mening (inte min alltså, inte alls) om varför emokidsen sprang efter. "dom har ändå inget bättre för sig."
förmodligen sant. hade de haft något bättre för sig hade de förmodligen inte sprungit efter eftersom de haft just någonting annat (bättre?) för sig.
men fortfarande. varför?
dethär är mitt 400e inlägg såg jag just. spännande. undra hur sjutton jag fått ihop så mycket text om mitt liv.
en tjej blev väskryckt av en väskryckare i stan. inte så kul egentligen, speciellt inte för henne. tjejen springer såklart efter väskryckaren och tar in på honom rätt rejält när någon fäller honom i dörren.
men, nu kommer det roliga, eller jag vet inte. iallafall. detta hände precis vid den kända emotrappan i nordstan, och alla, då menar jag verkligen alla, emos som satt där reste sig fort upp och började löpa efter (det satt säkert över tjugo emos i trappan). de sprang som galningar, ut genom nordstan, bort ner mot operan.. allihopa. och jag undrar varför.
nu tänker väl ni att klart man springer efter sin kompis, men grejen var att hon som var bestulen var allt annat än en emotjej, och sisådär tio år äldre än emokidsen.
ute på gatan slöt iallafall fler emos upp och snart såg det ut som att lilla göteborgsvarvet pågick utanför femmanhuset. det var en upplevelse må jag säga.
en emotjej var dock lite frustrerad. hon bad de andra att vänta men ingen gjorde det, så tillslut skrek hon, men vafan, jag kan ju inte springa i dom här skorna. näe, så går det när man har tio centimeters klackar, tänkte jag och skrattade.
men den stora frågan kvarstår. varför sprang alla emos efter väskryckaren och dennes offer?
egentligen spelar det ju ingen roll att de var emos allihopa, var bara en spännande detalj. kunde lika väl varit något annat häftigt ungdomsgäng.
jag hörde iallafall någon säga sin mening (inte min alltså, inte alls) om varför emokidsen sprang efter. "dom har ändå inget bättre för sig."
förmodligen sant. hade de haft något bättre för sig hade de förmodligen inte sprungit efter eftersom de haft just någonting annat (bättre?) för sig.
men fortfarande. varför?
dethär är mitt 400e inlägg såg jag just. spännande. undra hur sjutton jag fått ihop så mycket text om mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Christensen
fan va määktigt. det e säkert sant att dom inte har nått annat för sig. Men det verkar som dom har stora hjärtan iallafall. Kul att några vågar hjälpa andra i dagens samhälle. Lite cred ska dom ha.
Trackback