om en stund
Studenten. Tre veckor kvar och hela min mage är fylld med några små djur, inte fjärilar utan något lite mindre fint & fladdrigt djur. Skräckblandad förtjusning kan vi kalla dem. De liksom kryper omkring och är lite obehagliga, men samtidigt är det mysigt att ha dem där om ni förstår mig. Äsch, jag känner att denhär liknelsen redan har spårat ur. Likväl så tar vi studenten om en månad och jag vill gråta och skratta och sjunga och skrika och jag undrar hur livet skall bli nu?
Så mina vänner. Lova att ringa ofta? Lova att vi skall höras och fika och festa och prata som aldrig förr? För det är nog faktiskt min största farhåga. Att tappa kontakten med hela min värld. Så lova mig det är ni snälla.
(jag lovar i alla fall er det)
Tack på förhand.
klart vi ska!