we might as well be strangers

idag har jag på ett vis haft en väldigt dålig och seg dag. på flera vis faktiskt. jag har varit ganska arg stundtals.

ett exempel: min mobil är dum i huvudet. den är två månade gammal och har varit dum i huvudet i typ 1 månad och 28 dagar. så idag gick jag för att lämna in den. inte nog med att telenorkillen inte var särskilt serevice minded, de ville inte ge mig en lånetelefon. fine, vad skall man göra.. men.. här kommer det absurda. när min mobil är färdiglagad så får jag ett sms om det. och hur fan tänker de att det skall gå till när jag inte har en telefon?!
nu har jag iochförsig hittat min gamla rosa längst in i byrålådan, men det är en helt annan historia som telenor knappast kunde förutspå.

ett till exempel: jag köpte en helt ny fin jacka. den var av värdelös kvalité visade det sig. jag gick tillbaka till butiken. de sa att de skulle skicka den till sin skräddare. gött, tänkte jag. gick tillbaka idag och tänkte hämta hem min nylagade jacka. vad händer? jo, de har inte ens skickat den till skräddaren än. fruktansvärt dåligt.

sånt här gör mig arg. betalar man för någonting skall det fylla sin funktion, och gör det inte så skall man fan få rätt.

sen har jobbat med och det gjorde mig också lite irriterad i början, men sen blev det väl en ganska bra dag ändå (& mycket dricks).



känner att jag håller på och hetsar upp mig över egentligen ingenting nu och sitter här och blir arg igen. fastän det jag egentligen tänkte skriva efter den första raden i detta inlägget var att nu mår jag så himla bra. jag känner mig nog nästan lite lycklig. och jag tänker på fina och bra saker i mitt liv som hänt, händer eller skall hända. och jag tänker att det går bra nu. ja, det går fan bra nu.

annars lyssnar jag på keane, sjunger och ler lite för mig själv. och jag är lite ensam, men det gör absolut ingenting.
sjukt onödigt och långt inlägg. men jag bestämmer här, om ni inte märkt det än.

so if you have a minute why don't we go
talk about it somewhere only we know?
this could be the end of everything
so why don't we go
somewhere only we know?

brownie

idag vaknade jag & kände att jag behövde förnya mitt liv lite. så jag färgade håret. brunt. ungefär exakt min naturliga hårfärg. spännande & nytänkande på samma gång.  ni kan ju själva se hur glad jag är.
allvarligt talat så är jag nöjd.
nu skall jag ha en bra kväll.
minst sagt.


en helt ny karriär

idag har jag varit dagisfröken i några timmar. det var roligt faktiskt. trodde aldrig att jag skulle klara av barnen, men det gick finfint. känns riktigt bra att ha vickat för första gången. var inte dåligt nervös när jag skulle dit, men nu vet jag liksom vad det innebär. eftersom jag förmodligen inte kommer jobba så mycket mer på stena iår så känns det härligt att ha prövat på nåt annat som kändes bra. vem vet, jag kanske skall satsa på en karriär som dagisfröken, haha.. nu skall jag ta en promenad & ikväll blir det idol, ost, kex & förhoppningsvis lite vin med caroline.
ha en fin fredag alla mina vänner & folk jag inte känner.

oh tiger lou

den 12e november befinner jag & caroline oss på brew house och lyssnar på fin musik. hämtade biljetterna idag. dethär kan bli riktigt grymt. är sjukt pepp iallafall.
planerar en liten resa till hamburg också, kan nog bli bra om vi kommer iväg.
annars har dethär varit en ganska meningslös torsdag om jag skall vara ärlig.



xué xí

jag funderar väldigt seriöst på att anmäla mig till en nybörjarkurs i kinesiska.
vore sjukt spännande & kul & intressant. jag tror jag ska.


hard work work

ett samtal. och jag som verkligen hade bestämt mig. men nu vet jag inte. och snart måste jag ringa upp.och jag skriver i gåtor men jag är bara tvungen. för min skull.
just nu fick jag alldeles för mycket att tänka på.


honey i'm home

underbart. nu skall jag ha en ledig vecka och samtidigt ta tag i mitt liv. god kombination. imorgon skall jag nog mest bara dega, kanske titta in på platsbanken & vikariepoolen. sen på onsdag skall jag ut i jobbsökardjungeln. mitt liv på sjön är över för en tid iallafall, och det känns bra. det är jobbigt när det gungar för mycket och det är jobbigt att sakna folk.
skall dock sägas att tiden ombord varit den mest spännande och stundtals roligaste i mitt liv. ingen som inte varit där kan förstå stämningen på finnarrow. så dubbel. så sjuk, så rolig, så vänskaplig, så sarkastisk. jag gillar't. och jag har lärt mig jättemycket. men nu är det dags för en paus. förmodligen en ganska lång en.
så har någon ett jobb till övers som de tror skulle kunna passa mig så säg till. vet att det förmodligen inte kommer hända, men vad gör man inte..

i lördags var jag iallafall i gdansk och det var så fint. gdynia är bilden av polen - grått, tråkigt och ännu mer grått. gdansk, och då menar jag framför allt den gamla delen av stan nere vid hamnen, är som taget ur en sagobok. jag vill återvända. jag vill bo i ett sånt fint hus. jag vill det. jag har mycket drömmar nämligen. (och planer)

nu skall jag spela innebandy & gå på konserter & träffa vänner & gå ut och dansa & kanske göra lite småresor & sova & snacka skit med en kontinuitet som inte funnits i mitt liv på väldigt väldigt länge. möjligtvis skitsnacket då, för det finns nog ingen annan stanns där jag hört folk prata så mycket goja som ombord på finnarrow. mycket snack och extremt lite verkstad beskriver situationen perfekt. (och nu menar jag inte skitsnack i form av elaka ord om andra människor utan snarare en jävla massa nonsens)

nu skall jag sova. det gillar jag också. speciellt efter en vecka då det minst sagt varit bristvara.


finnarrow

en natt kvar på båten och jag längtar hem någont alldeles fruktansvärt. har varit vaken 32 timmar i sträck nu och hade gjort vad som helst för att få sova i min egen säng inatt. nästan.

sway

snart så åker jag & jag vill men ändå inte. det känns bra men samtidigt ger det mig lite ångest. och det är inte alls det att jag inte trivs, för det gör jag verkligen. mitt jobb är bra. det är bara det att det är så många som det känns som att jag inte träffat ordentligt på alldeles för länge och nu går det ännu längre tid.
hoppas att det inte gungar lika mycket denna veckan, men just för att jag hoppas det så kommer de säkert vara värre än någonsin. tur att jag har mina sjösjukearmband.

idag har jag annars ätit alldeles för mycket tårta och tagit en promenad i min fina, väldigt gröna, mössa med min fina vän & köpt nya lyxhörlurar. en söndag när den är som bäst helt enkelt. ungefär.

bussen går om drygt sju timmar. lite segt.
då drar jag. isolerad från den verkliga världen i många långa dagar.
god natt

god natt

jag vill egentligen bara säga en sak, så det gör jag.
our best is yet to come.

(för alla vet ju att man är som snyggast när man är trettio)

helt meningslöst inlägg, kanske

idag har jag fikat, hittat en god ersättare för min stulna jacka & lyssnat på anna ternheim. en fin torsdag men jag kan inte förstå att veckan går så fort. imorgon är det redan fredag (för er som missat det) och sen rusar lördagen och söndagen förbi illa kvickt. det var ju så mycket jag ville hinna med, så många jag ville hinna träffa, innan jag åker på måndag igen. bara för en vecka iochförsig, men ibland är en vecka alldeles för länge.

the best days are not planned by common sense
by lack of time
you just happen to be where everything feels fine
it's a new secret i have found

jag & stina

har spenderat dagen med att titta i gamla fotoalbum. så fint. och så tråkigt att allt skall vara digitalt nuförtiden. ingenting går ju upp emot riktigt fina pappersfoton. och blandbanden vi spelade in där vi fick välja varannan låt. eller de vi spelade in med våra egna vackra stämmor några år tidigare för den delen. det var då det. 1991 och målarfärg var gott?

ska nog börja skriva ut bilder och göra fina album tror jag. behöver ju ett fritidsintresse. skall bara köpa min drömkamera först. snart.



we'll never feel so safe again
but love always remains

året var 2002

jag var tretton år och började högstadiet. jag tyckte att jag var jättestor och att avril lavigne var bra. och pågrund av henne & säkert en massa andra häftiga kändisar var det många som hade på sig slips på skolfotot året efter. vi tyckte att vi var jättecoola, men egentligen visste vi att det var precis tvärt om. sen började jag lyssna på kent.


och denna låte har funnits i mitt huvud sedan jag vaknade imorse. märkligt.


weekend wars

varför råkar stockholm vara sveriges huvudstad och när en del band skall ut och spela så väljer dom denna stad framför fantastiska göteborg?
kort sagt. varför spelar mgmt inte i göteborg?
jag vill verkligen se dem & det är nästan så att jag funderar på att åka till stockholm i november.

annars har jag upptäckt att många godingar spelar i göteborg i höst & vinter. ser mest fram emot looptroop & tiger lou, båda på brew house, och det kostar inte skjortan!

nu fattas liksom bara mgmt. eller, en himla massa annat också såklart, men det är på nåt sätt värre när det är en spelning i stockholm än i madrid. så nära men ändå för långt bort. lite som att missa öppet mål.

god natt mina vänner

and i hate the phone, but i wish you'd call

hemma igen. och även om det inte alls känns som att jag varit borta så är det skönt. fint att träffa folk igen & att känna fast mark under fötterna. hade dock lite svårt att sova inatt eftersom min säng stod stilla. är inte riktigt van vid det efter en vecka på östersjön. det är märkligt när man är borta såhär, att man saknar folk man absolut inte trodde att man skulle sakna. det är då man märker vilka som verkligen är viktiga.
åh, vad äckligt gulligt de lät.

åker iallafall tillbaka nästa måndag igen. det trodde nog varken jag eller någon annan men så blir det! och det känns nästan bara bra faktiskt.


take the train

just nu sitter jag på tåget på väg hem från karlskrona. skönt att vara på väg hem, särskilt efter en väldigt gungig vecka då vi en dag inte ens kunnat lägga till utan legat ute och drivit i nästan 10 timmar. sjukt segt. det har iallafall varit en bra vecka. lite komplicerat att förklara men jag trivs iallafall för det mesta, även om det är påfrestande att vara hemifrån på det sättet.
det är iallafall väldigt inspirerande och fint att åka tåg har jag kommit fram till. lyssna på fin musik och se landskapet svischa förbi utanför. borde åka tåg oftare faktiskt.