let's dance to joy division

tänkte på det här med rädsla . och började fundera över vad jag är rädd för .

-         sprutor . jag blir svimmfärdig av bara tanken .

-         att bli lämnad ensam . att alla jag känner och tycker om helt plötsligt ska försvinna .

-         att ha ont om tid . livet går så fort .

-         att dö . det är liksom inte ens något man kan påverka .

-         att såra andra människor eller göra dem besvikna . det är nog i och för sig en ganska bra egenskap .

det finns dock några tillfällen i livet då jag varit riktigt, riktigt jävla livrädd .

förra sommaren var jag , min familj och en annan familj i kina . vi befann oss i beijing , och hade precis besökt den förbjudna staden när vi bestämde oss för att åka moped-taxi tillbaka till hotellet . vår kinesiska vän sirene förklarade lugnt & fint ( självklart på kinesiska eftersom hon bor i kina ) för våra chaufförer vart hotellet låg , och dom nickar och ler . det förhandlade om priser och när alla är ganska nöjda sätter vi oss i moped-taxi-mojängerna . jag och min mamma åker i en och han gasar iväg . för att förstå situationen vi nu är i måste man ha varit i beijing under rusningstrafiken , men jag ska försöka förklara . alla gator har minst fyra filer åt vardera håll , och folk kör som idioter . ingen stannar för något , och man byter fil varannan sekund . dessutom är gatorna fyllda av cyklar , mopeder och kineser på promenad . vi kör på en enorm gata mitt i centrala beijing och alla andra är ur sikte . när min mamma och jag inser att vi kör på samma gata för fjärde gången i ordningen börjar vi bli lite rädda . behöver jag nämna att mannen inte kan ett ord engelska , att det enda vi kan säga på kinesiska är hej & tack eller att vi varken har mobiltelefon eller karta med oss ? okej . i alla fall så befinner vi oss på en mopedtaxi mitt i mångmiljon-staden beijing och vi är vilse . och likaså är vår chaufför . han börjar peka och skrika och jag och mamma ser frågande på både honom och varandra . jag säger till mamma att jag kommer dö .

idag har jag vart vid havet , ätit jordgubbar & sett på film .

little miss sunshine
är en tävling för flickor i åldrarna 6-7 år . man tävlar i vem som i stort sett är sötast och bäst . olive ska vara med i tävlingen , och hennes minst sagt udda familj åker med på resan . med en pappa som bara vill se vinnare i familjen , en mamma som tvingats ta hand om sin självmordsbenägne bror , en farfar som tar droger och läser porrtidningar och en bror som slutat prata för att han vill flyga i air force one blir det en minst sagt händelserik resa . detta är en komedi , men det är inte direkt så att man tjuter av skratt , utan skratten stannar snarare i halsen när man inser hur hemskt det egentligen är . men det är bra ändå , bara kanske det att benämningen komedi känns lite .. felaktig . i slutändan handlar filmen om en familj som trots sina motgångar älskar varandra , även om de skriker ut motsatsen ibland .

vi har inget rinnande vatten i vårt hus . inget alls . då menar jag ingen dusch , ingen tvättmaskin , ingen diskmaskin & ett badrum fyllt med vattenfyllda spänner . vi äter mat på papptallrikar med plastbestick . jag avskyr plastbestick . & såhär ska jag leva minst 3 veckor framöver . vi här i sverige förstår nog inte riktigt hur lyckligt lottade vi är . hur bra vi har det . jag har varit utan rinnande vatten i ett och ett halvt dygn och tro mig , det är sjukt jobbigt . bara en sån sak som att kunna ta ett glas vatten i kranen . det finns inte . och jag blir lika förvånad varje gång jag vrider på och ingenting händer .
lucky me så kan jag duscha ändå , våra grannar låter oss hämta otaliga spänner till diverse hushållsbestyr & toaletten fungerar . det kunde nog varit värre .
idag har jag även vikt cirka 320 t-shirts & haft mina två sista redovisningar .

men , vad spelar allt dethär för roll om hundra år ? ingen roll alls . 
snart är det sommarlov , och det spelar roll .

god kväll , gott folk .