let's dance to joy division

detta är ett hatinlägg. mot gamla människor. eller, egentligen framförallt mot en gammal man. men ändå. jag älskar att generalisera.
först vill jag säga att dethär inlägget (som jag även funderar att finslipa lite och skicka in till alla äldre människor i denna kommuns klagomur, insändarsidan i kungälvsposten) känns jävligt befogat med tanke på att alla gamla alltid säger att ungdomar är dumma i huvudet. typ. tänk er liksom albert 65 som skakar på huvudet och säger något i stil med dagens ungdom, och suckar lite besviket. idag tänker vi tvärt om, vi tänker dagens ålderdom, och vi suckar jävligt högljutt och använder detdär uttrycket som någon för mig okänd politiker myntade när han refererade till 40-talisterna  som samhällets köttberg, eller något i den stilen.

så. nu vill jag att ni tänker er in i följande scenario:
ni är en flicka, ganska lite och klen (allt är ju relativt) i era bästa år (läs: 19 ungefär) som precis kommit ut från banken. på banken har de, tro't eller ej, inga pengar (!!), och du och din vän (även denne en människa i sin bästa år) är lite irriterade över köttmänniskorna i samhället, och framförallt, över en bank där det inte finns några pengar. vad är banker till för liksom? det är dessutom en köttkvinna som trängt sig före er i kön, för hennes "lilla ärende" skulle gå så mycket snabbare än ert. typiskt köttberget i samhället.
iallafall. precis när du kommer ut från banken kommer en köttklump i sina sämsta år (läs: ganska lång & bred man, 55+) springandes mot er. din vän näst intill lyckas väja, men du, som kollar ner i marken och inte är helt uppmärksam ser inte mannen. han ser dock dig och när ni krockar smäller han till dig över armen med all sin kraft. det är ett under att din axel inte hoppar ur led, tro mig. tänk dig liksom en bulldozer som mejar ner en liten trehjuling. du tänker att oj, jag såg inte honom och han såg inte mig. bådas fel alltså. men köttklumpen tänker annorlunda. han skriker med en barsk stämma till dig, hallå där, du får faktiskt ta och se dig för!!

så, käre man, om du läser dethär. jag må vara ironsik ibland men jag undrar verkligen på riktigt.
om det nu bara var mitt fel, vilket det måste varit eftersom du blev så himlans arg, och du såg mig. varför väjde du inte då? varför?
jag tror mig ha svaret. du är en bitter människa. och ja, du är ett lysande exempel på vad som hänt med dagens åldringar. som ständigt klagar på ungdomen men egentligen inte är så jävla mycket bättre själva.

så, summa sumarum, äldre kan vara minst lika ohövliga, dumma i huvudet och bitchiga som yngre. men de tror sig ha någon märklig rätt till de bara för att de är just äldre. jag säger inte att jag är perfekt, verkligen inte, jag är bara irriterad.
det finns ett utryck som lyder som följer: man skall inte kasta sten i glashus, och det tycker jag att alla bittra mäniskor i samhället verkligen skall ta till sig. tänk efter lite först, du kanske inte är så fulländad själv?

för jag erkänner. jag såg mig inte för. och det var mitt fel. delvis. för mannen i fråga såg sig inte för han heller. hade han gjort det hade vi inte krockat. (dessutom var det jag som fick ta smällen, så förstår fortfarande inte riktigt hans ilska) jag var väldigt nära att be om ursäkt. men det gjorde jag inte. med all rätt om ni frågar mig.