sway

snart så åker jag & jag vill men ändå inte. det känns bra men samtidigt ger det mig lite ångest. och det är inte alls det att jag inte trivs, för det gör jag verkligen. mitt jobb är bra. det är bara det att det är så många som det känns som att jag inte träffat ordentligt på alldeles för länge och nu går det ännu längre tid.
hoppas att det inte gungar lika mycket denna veckan, men just för att jag hoppas det så kommer de säkert vara värre än någonsin. tur att jag har mina sjösjukearmband.

idag har jag annars ätit alldeles för mycket tårta och tagit en promenad i min fina, väldigt gröna, mössa med min fina vän & köpt nya lyxhörlurar. en söndag när den är som bäst helt enkelt. ungefär.

bussen går om drygt sju timmar. lite segt.
då drar jag. isolerad från den verkliga världen i många långa dagar.
god natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback