we might as well be strangers
idag har jag på ett vis haft en väldigt dålig och seg dag. på flera vis faktiskt. jag har varit ganska arg stundtals.
ett exempel: min mobil är dum i huvudet. den är två månade gammal och har varit dum i huvudet i typ 1 månad och 28 dagar. så idag gick jag för att lämna in den. inte nog med att telenorkillen inte var särskilt serevice minded, de ville inte ge mig en lånetelefon. fine, vad skall man göra.. men.. här kommer det absurda. när min mobil är färdiglagad så får jag ett sms om det. och hur fan tänker de att det skall gå till när jag inte har en telefon?!
nu har jag iochförsig hittat min gamla rosa längst in i byrålådan, men det är en helt annan historia som telenor knappast kunde förutspå.
ett till exempel: jag köpte en helt ny fin jacka. den var av värdelös kvalité visade det sig. jag gick tillbaka till butiken. de sa att de skulle skicka den till sin skräddare. gött, tänkte jag. gick tillbaka idag och tänkte hämta hem min nylagade jacka. vad händer? jo, de har inte ens skickat den till skräddaren än. fruktansvärt dåligt.
sånt här gör mig arg. betalar man för någonting skall det fylla sin funktion, och gör det inte så skall man fan få rätt.
sen har jobbat med och det gjorde mig också lite irriterad i början, men sen blev det väl en ganska bra dag ändå (& mycket dricks).
känner att jag håller på och hetsar upp mig över egentligen ingenting nu och sitter här och blir arg igen. fastän det jag egentligen tänkte skriva efter den första raden i detta inlägget var att nu mår jag så himla bra. jag känner mig nog nästan lite lycklig. och jag tänker på fina och bra saker i mitt liv som hänt, händer eller skall hända. och jag tänker att det går bra nu. ja, det går fan bra nu.
annars lyssnar jag på keane, sjunger och ler lite för mig själv. och jag är lite ensam, men det gör absolut ingenting.
sjukt onödigt och långt inlägg. men jag bestämmer här, om ni inte märkt det än.
so if you have a minute why don't we go
talk about it somewhere only we know?
this could be the end of everything
so why don't we go
somewhere only we know?
ett exempel: min mobil är dum i huvudet. den är två månade gammal och har varit dum i huvudet i typ 1 månad och 28 dagar. så idag gick jag för att lämna in den. inte nog med att telenorkillen inte var särskilt serevice minded, de ville inte ge mig en lånetelefon. fine, vad skall man göra.. men.. här kommer det absurda. när min mobil är färdiglagad så får jag ett sms om det. och hur fan tänker de att det skall gå till när jag inte har en telefon?!
nu har jag iochförsig hittat min gamla rosa längst in i byrålådan, men det är en helt annan historia som telenor knappast kunde förutspå.
ett till exempel: jag köpte en helt ny fin jacka. den var av värdelös kvalité visade det sig. jag gick tillbaka till butiken. de sa att de skulle skicka den till sin skräddare. gött, tänkte jag. gick tillbaka idag och tänkte hämta hem min nylagade jacka. vad händer? jo, de har inte ens skickat den till skräddaren än. fruktansvärt dåligt.
sånt här gör mig arg. betalar man för någonting skall det fylla sin funktion, och gör det inte så skall man fan få rätt.
sen har jobbat med och det gjorde mig också lite irriterad i början, men sen blev det väl en ganska bra dag ändå (& mycket dricks).
känner att jag håller på och hetsar upp mig över egentligen ingenting nu och sitter här och blir arg igen. fastän det jag egentligen tänkte skriva efter den första raden i detta inlägget var att nu mår jag så himla bra. jag känner mig nog nästan lite lycklig. och jag tänker på fina och bra saker i mitt liv som hänt, händer eller skall hända. och jag tänker att det går bra nu. ja, det går fan bra nu.
annars lyssnar jag på keane, sjunger och ler lite för mig själv. och jag är lite ensam, men det gör absolut ingenting.
sjukt onödigt och långt inlägg. men jag bestämmer här, om ni inte märkt det än.
so if you have a minute why don't we go
talk about it somewhere only we know?
this could be the end of everything
so why don't we go
somewhere only we know?
Kommentarer
Trackback