måndag till måndag

imorgon alldeles för tidigt åker jag tåg till karlskrona igen. och sen till polen. och fram och tillbaka och fram och tillbaka och fram och tillbaka många gånger.
jag vet att jag kommer längta hem, så är det bara. och fast jag bara är borta i en vecka så kommer jag att sakna dem jag tycker om. för de gör man ju. bara att höra folk man bryr sig om prata är ju fint på något vis. fast det tänker jag aldrig på förrän jag inte hör deras röster på länge. en vecka ungefär.

helt isolerad från omvärlden (sånär som på någon timme per dygn då mobilen kanske har täckning) ombord på en stenaline-färja i en vecka. och jag vill egentligen inte åka när jag tänker efter. men det är mitt jobb.

all we need is a little sunshine
to hide the storm that's in our mind
my skies are blue



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback